Eric Sahlström

Eric Sahlström (1912-1986) kommer alltid att stå med spärrad stil i den svenska musikhistorien. Han var i samma person pionjär, förnyare och traditionsbärare. I en tid då spelmansmusiken knappast sågs som fullvärdig konst lyckades han vinna allmän aktning bland musikfolk i alla kategorier. Även bland dem som sysslade med så kallad seriös musik. Exempelvis anlitade Bo Nilson honom 1962 för att spela i ett nyskrivet verk vid biennalen i Venedig.

1951 fick Eric Sahlström av Gustaf VI Adolf mottaga Samfundet för hembygdsvårds stora medalj och 1968 Kungl. Musikaliska Akademiens medalj ”För tonkonstens främjande och bevarande”. Han föreslogs till en musikprofessur vid Kungliga Musikhögskolan. 1976 tilldelades Eric Sahlström konstnärslön för ”konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv”. Han var också den förste spelmannen som erhöll den utmärkelsen.

Som spelman och låtkompositör var han oförliknelig och genom sitt snille banade han väg för att folkmusiken kom att accepteras som en egen fullvärdig konstform. I dag har den också fått sin plats vid Kungliga Musikhögskolan.

Eric Sahlströms största bedrift var att han försåg Sverige med ett ”alldeles eget” instrument, nyckelharpan. Instrumentet fanns visserligen kvar och trakterades av en handfull spelmän i Uppland. Men ingen bestrider i dag påståendet att dess framtid säkrades tack vare Eric Sahlströms insatser. Han var en ovanlig förening av en utomordentligt skicklig spelman, genial konstruktör och instrumentbyggare samt en stor kompositör.

Hör Eric Sahlström spela sin egen komposition:

Inspelningen gjordes hemma hos Smultrongärds-Ida omkring 1960 av Gunnar Gustavsson och är oss veterligt den enda inspelning som finns där Eric spelar låten.

Läs mer om Eric Sahlström på Eric Sahlströms Minnesfonds hemsida:
www.ericsahlstrom.se