Nyckelharpans Nätverk / The Nyckelharpa Network.

Nyckelharpans nätverk tas upp på Unescos register

Onsdagen den 6 december 2023 samlades Unescos mellanstatliga kommitté i staden Kasane i Botswana. De beslutade då att Nyckelharpans nätverk/ The nyckelharpa network kan tas upp i ”Unescos register över goda metoder för tryggande av immateriellt kulturarv”.

Nyckelharpans nätverk är ett särskilt bra exempel på hur det går att vända en negativ trend; från lokalt och utdöende till ett levande och expanderande kulturarv med utövare över hela världen. Nu hyllas företeelsen som innovativ och mångsidig och kan skrivas in i Unescos register.

Nyckelharpans nätverk är en informell och icke-hierarkisk gemenskap, en community, som består av tusentals människor som är intresserade av nyckelharpans hantverk och musik.

Nätverket är ett särskilt gott metodologiskt exempel på hur ett udda, marginellt och nästan utdött fenomen kan återuppstå och bli synligt genom föredömligt samarbete mellan musiker, instrumentbyggare, forskare, skivindustrin, konsertlokaler och offentliga institutioner. Å ena sidan har äldre instrument och traditioner bevarats. Å andra sidan har kreativ innovation lett till flera nya instrumenttyper och nyckelharpan använs framgångsrikt på nya sätt och i helt olika musikstilar som pop, rock, jazz, klassiskt och sånger. Idag är nyckelharpor också ett allt vanligare inslag i spel/gaming- och filmmusik.

Instrumentets ställning som svenskt folkmusikinstrument har kunnat samexistera med anpassningen som sker runt om i världen. Resultatet är en mångfald av stilar, utövare, användningsområden, genrer och framträdanden.

Från lokalt till världsomspännande

Nyckelharpan har sina rötter i 1600-talets Uppland. Från att ha varit det vanligast förekommande instrumentet, minskade intresset och i början av 1900-talet fanns endast några få utövare kvar. Två av dessa var de skickliga musikerna och instrumentbyggarna August Bohlin (1877–1949) och Eric Sahlström (1912–1986). De anpassade nyckelharpan och satte den i en modern kontext. Förändring la grunden för nyckelharpans återkomst och uppsving. Förmågan att utvecklas med samtiden identifieras som en av nyckelhapsvärldens framgångsfaktorer.

Det finns ingen officiell statistik, men Eric Sahlström Institutet uppskattar att det idag finns mellan 3 000 och 5 000 nyckelharpspelare i Sverige och cirka 2 000 i övriga världen. Nyckelharpa spelas finns exempelvis i Europa, Japan och USA, inklusive Hawaii.

Eric Sahlström Institutet i Tobo är en nationell och internationell samlingsplats för svensk traditionell folkmusik och folkdans, med särskilt fokus på nyckelharpan och är av stor vikt för utövarnas gemenskap. Öppenhet för nya influenser, utåtriktad verksamhet och allas vilja att dela med sig av erfarenheter, goda såväl som dåliga, tillsammans med förmågan att tänka nytt, är det som inte bara håller nyckelharpsbyggandet och spelandet vid liv, utan också får fler och fler att upptäcka instrumentet.

Unescos register över
goda metoder för tryggande av immateriellt kulturarv

Unesco är en organisation under Förenta nationerna (FN) som arbetar för fred genom samarbete inom utbildning, forskning, kultur och kommunikation. Immateriella kulturarv, även kallade levande kulturarv, är traditioner, seder och bruk som traderas mellan generationer, till exempel olika former av hantverk, ritualer, musik och berättelser. Immateriellt kulturarv existerar ofta bortom nationsgränser, ständigt levande och i förändring. Konventionen om tryggandet av det immateriella kulturarvet antogs år 2003 och ratificerades av Sverige år 2011. Institutet för språk och folkminnen ansvarar för arbetet med konventionen i Sverige.

Unescos register över goda metodiska exempel är en del av Unescos konvention om tryggandet av denna typ av kulturarv. Här listas ideella projekt och metoder som på ett framgångsrikt sätt sprider kunskap och därför kan tjäna som förebilder för liknande projekt i andra länder. För närvarande finns 33 projekt i hela världen upptagna i registret.

Nyckelharpans nätverk kan tas upp i registret som ett gott exempel på hur kunskap och praktik kan väcka liv och skapa internationellt intresse för ett lokalt och näst intill utdött kulturarv. Fokus ligger alltså inte på objektet nyckelharpa i sig, utan på innovativt musikskapande och instrumentbyggande.

Jeanette Gustafsdotter var kultur- och demokratiminister mellan 30 november 2021 och 18 oktober 2022, under den period då Sveriges regering ratificerade ansökan.

”Institutet för språk och folkminnen har bedömt att Eric Sahlström Institutets sätt att organisera och bygga nätverk har tryggat och utvecklat kunskaperna om att bygga och spela nyckelharpa och Sveriges regering anser att Nyckelharpans nätverk utgör ett gott exempel på en verksamhet som syftar till att trygga och föra vidare det immateriella kulturarvet till kommande generationer. Nyckelharpans nätverk bör därför nomineras till Unescos register över goda metoder för tryggande av immateriellt kulturarv”, skrev Jeanette Gustafsdotter i en kommentar till ansökan.

Att bygga och spela nyckelharpa uppfyller Unescos definition av immateriellt kulturarv på flera sätt. Det återspeglas i nästan alla principer, särskilt scenkonst, ritualer och festliga evenemang samt traditionellt hantverk. Kunskapen om hur man bygger och spelar nyckelharpa har spridits av musiker och instrumentbyggare eller av organisationer där kunskapsspridning är av stort intresse och värde.

Nomineringen av Nyckelharpans nätverk till Unescos register över goda metodiska exempel stöds av utövarna genom deras lokala föreningar, folkmusikgrupper och folkmusikfestivaler, samt nationella, statliga organisationer.

”Eric Sahlström Institutet (ESI) i Tobo i Uppland är en central nod för alla dem som på olika sätt har ingått i arbetet. En av dessa utövare är instrumentbyggaren Esbjörn Hogmark, som står bakom förslaget och har utarbetat nomineringsfilen i samverkan med Isof.”

Tidslinje:
Nyckelharpans uppkomst och utveckling

1600-slutet av 1800-talet: Nyckelharpan är ett stråkinstrument, ursprungligen byggt och spelat av bönder och hantverkare i norra Uppland sedan början av 1600-talet. Nyckelharpan är ett fiolliknande instrument som hålls mot bröstet och spelas med stråke. De olika tonerna bestäms av att ett antal nycklar/tangenter, placerade utefter instrumentets hals, trycks in mot strängarna vilka då förkortas varvid olika toner uppstår. Under ca 400 år spelades instrumentet endast i den nordöstra delen av Uppland. Musiken man spelade var sådan som vi idag benämner traditionell folkmusik.

Under tidigt 1900-tal minskade intresset för nyckelharpan och instrument som klarinett, fiol och dragspel blev mer populärt. Snart fanns endast ett fåtal instrumentbyggare och spelmän kvar.

1900-talets början: August Bohlin (1877–1949) och Eric Sahlström (1912-1986), bosatt i Tobo, var två skickliga instrumenttillverkare, kompositörer och musiker i norra Uppland. De var de första att identifiera behovet av att bevara och rekonstruera nyckelharpan för att möta samtida musikaliska krav.

På 1950-talet spreds inspelningar av Eric Sahlströms kompositioner. Det moderniserade instrumentet och sättet Eric spelade på det blev mycket populärt (självklart med undantag från vissa kritiker som tyckte att förändringen var ett galet påhitt). Idag vet vi att anpassningen till samtiden och ambitionen att vilja sprida kunskap om hur man bygger och spelar instrumentet var en förutsättning för att hålla traditionen levande.

Under slutet av 1960-talet, under folkmusikvågen i Sverige, försvarade Jan Ling (1934–2013) sin doktorsavhandling om nyckelharpan (1967). Genom sin dokumentation och forskning nådde instrumentet och musiken även akademiska och kulturarvskretsar. De omfattande beskrivningarna av instrumentet, dess repertoar och musikerna gjorde avhandlingen till oumbärlig läsning för otaliga nyckelharpsbyggande studiecirklar. På gräsrotsnivå drev amatörer och entusiaster – män och kvinnor i alla åldrar – nätverket framåt genom att gå samman, först i små folkmusikgrupper och lokala organisationer, sedan i större föreningar.

1972 utfärdade Unesco Världsarvskonventionen vars avsikt är att skydda kulturbyggnader med mera. Utvecklingsländerna i världen saknade sådana monumentala kulturarv men var rika på levande kulturarv och levenade traditioner. För att möjliggöra för dessa länder att visa omvärlden sina levande traditioner utfärdade Unesco 2003 konventionen om de immateriella/levande kulturarven.

År 1975 etablerades två betydande och fortfarande aktiva musikarrangemang: Nyckelharpsstämman i Österbybruk och Eric Sahlströms Spelmansstämma i Vendel. Under 1970-talet och därefter lyckades lokala entusiaster få statligt stöd för kvällskurser i nyckelharpspel och byggande. Dessa kurser spreds snabbt över hela landet och nådde nya målgrupper. Under samma period blev nyckelharpsmusik tillgänglig för allmänheten genom nationell radio och TV samt små oberoende skivbolag.

1986 grundade forskare, musiker och instrumentbyggare den ideella stiftelsen Eric Sahlströms Minnesfond.

År 1990 firades Folkmusikens år med flera evenemang initierade av folkmusikföreningar och utövare. Nyckelharpalektioner blev tillgängliga som alternativ i skolor från grundskolenivå upp till universitetsnivå.

1995 startade en grupp nyckelharpsentusiaster kopplade till Eric Sahlströms Minnesfond en lobbyverksamhet för att etablera ett institut.

1998 bildades Eric Sahlström Institutet, en stiftelse med visionen att erbjuda kunskap till alla, oavsett ålder och kön. Eric Sahlström Institutet i Tobo är idag både en nationell och internationell samlingsplats för svensk traditionell folkmusik och folkdans med särskilt fokus på nyckelharpan. Institutet är ett utåtriktat centrum för kunskap och utbildning, initiativ, synliggörande, fördjupning och möten mellan människor inom folkmusik och folkdans. Här samlas både amatörer och professionella utövare från hela världen. Verksamheten finansieras genom årliga bidrag från Kulturrådet, Region Uppsala och Tierps kommun. Utbildningsverksamheten bedrivs med finansiering från Myndigheten för Yrkeshögskolan.

2003 införde Sverige en specifik process för nomineringar till Unescos internationella listor och register för konventionen (Ku2019/01280). Den fastställer kriterierna och Sveriges prioriteringar för nomineringar. Institutet för språk och folkminnen ansvarar för arbetet med konventionen i Sverige.

2011 ratificerade Sverige ratificerade konventionen och har sedan beslutat att nominera kulturarv till nämnda konvention, men då helst sådana som uppfyller kravet att kunna stå modell för utvecklingsländerna att nominera sina egna kulturarv. Kategorin som dessa kulturarv tillhör är ”Goda metodiska exempel” (Best Safegurarding Practices).

Eric Sahlström Institutet (ESI) i Tobo i Uppland är en central nod för alla dem som på olika sätt har ingått i arbetet. En av dessa utövare är instrumentbyggaren civilingenjören, riksspelmannen och nyckelharpsbyggaren Esbjörn Hogmark. Hogmark flyttade 1983 till Uppland för att kunna studera nyckelharpsbygge och -spel tillsammans med Eric Sahlström. Esbjörn har också erhållit Kungens medalj av 5:e storleken i högblått band för framstående insatser som riksspelman och nyckelharpsbygge.Hogmark fick redan 2003 vetskapen om att en konvention var på gång och fick då rådet av dåvarande generaldirektören för Statens Musikverk, Krister Malm, att så fort som möjligt nominera nyckelharpan. Efter Sveriges ratificering 2011 hölls ett första möte hölls på Eric Sahlström Institutet. Esbjörn Hogmark hade då förberett en nominering av nyckelharpan som sedan 2014 stått på en förteckning över svenska immateriella kulturarv administrerad av Institutet får språk & folkminnen (Isof) i Göteborg.

Nyckelharpan nominerades först i den kategori som kallas ”av nationellt intresse” där idag över 700 kulturarv ligger hos Unesco. Efter att expertgrupp utvärderat nomineringen stod det klart att Nyckelharpan skulle nomineras – men i en annan kategori: ”Goda metodiska exempel” (Good Safeguarding Practices). Där ligger idag endast 33 kulturarv hos Unesco.

2021: Institutet för språk och folkminnen tar emot elva olika förslag till nomineringar. En expertkommitté tillsätts och utvärderar förslagen. I enighet med expertkommitténs bedömning förslår Institutet för språk och folkminnen att ett av dem ska nomineras av Sverige till Unescos register … Nyckelharpsbyggaren, spelmannen och författaren Esbjörn Hogmark, styrelsemedlem i Eric Sahlström Institutet, har spelat en central roll i arbetet med ansökan.

(Erik Rydvall inspekterar nyckelharpa med Esbjörn Hogmark)

2022: Sveriges Regering nominerar Nyckelharpans nätverk/The Nyckelarpa network till Unescos register över goda metoder för tryggande av kulturarv, i enighet med det nomineringsunderlag som inkommit från Institutet för Språk och Folkminnen.

2023: Beslut om Nyckelharpans nätverk kan tas upp i Unescos Register över Goda metodiska exempel för tryggande av immateriellt kulturarv väntas komma den 6 december.

Eric Sahlström Institutets roll för Nyckelharpans nätverk
Behovet av en sammanhängande organisation identifierades i slutet av 1900-talet. Då hade sedan början av 1970-talet ett växande antal entusiaster, amatörer, halvprofessionella och professionella byggare och musiker tagit nyckelharpatraditionerna till sina hjärtan.

Eric Sahlström Minnesfond grunderades 1986 och var den första organisationen att ta officiellt ansvar för nyckelharpan. Ur minnesfonden skapades år 1998 stiftelsen Eric Sahlström Institutet i Tobo, Uppland. Institutets mål är att ge alla möjlighet att uppleva traditionell folkmusik, folkdans och folksång som levande kultur i dagens samhälle och i framtiden, samt att fungera som en mötesplats och centrum för utbildning och kunskapsöverförande på nationell och internationell nivå. Eric Sahlström Institutet fungerar både som en fysisk knutpunkt för musik och traditionell instrumentbyggning och som ett globalt nätverk med ett stort antal nationella och internationella kontakter. I nomineringsunderlaget till Unesco framhålls att Eric Sahlström Institutet ”främjar och utvecklar traditionell folkmusik och dans och att institutets sätt att organisera och bygga nätverk kan stå som förebild för projekt i andra länder, liksom aktiviteterna, som har lett till att kunskaperna om att bygga och spela nyckelharpa har tryggats och utvecklats.”

”Nyckelharpans nätverk är ett levande kulturarv genom både bevarande, innovation aktiviteter såsom byggande, spel och dans, möten mellan människor och musik samt dokumentation, forskning och spridning av kunskap.”
Ur ansökan till Unesco

Därför kan Nyckelharpans nätverk tas upp i Unescos register
Nätverket, communityn, eller gemenskapen om man så vill, har byggts upp under cirka 60 år och erfarenheterna kan tjäna som inspirationskällor för att skydda andra typer av akustiska, handgjorda instrument. Det kan också vara en modell för att stödja andra former av hantverk. Sättet att organisera och bygga upp nätverket kan också vara relevant i andra sammanhang. Utvecklingen i Nyckelharpans nätverk: från en lokal till nationell och slutligen regional och internationell företeelse innehåller bredd och förankring, såsom:

ett gräsrotsnätverk, en icke-hierarkisk, informell organisation kännetecknad av inkludering, vilja att dela med sig och öppenhet. Individer och organisationer bidrar återkommande och villigt med erfarenhet och spridning av kunskap och erfarenheter över internationella gränser, och samarbetar med externa partners, kontakter från andra institut, samhällen, grupper och individer.
nätverket verkar både för bevarande och kreativ anpassning och innovation, vilket har gett nätverket en ovanlig bredd med både traditionella och experimentella utvecklare.
uppmuntrar och verkar för att musiker och instrumentbyggare möts och har ett nära samarbete
nätverket/communityn är nu aktivt i och genom många föreningar, organisationer och institutioner på lokal, regional, nationell och internationell nivå
gemenskapen består av byggare, musiker och folkmusikälskare men inkluderar också musikproducenter, konsertarrangörer, musiklärare och akademiska forskare.
nätverket har en central nod: Eric Sahlström Institutet, som kan tala för och representera nyckelharpan och dem som spelar instrumentet, utan att för den skull ”äga” det.
Musiker och byggare är dedikerade att lära ut konsten att bygga instrument av hög kvalitet, från val av material till validering av instrumentet. De skickliga lärarnas hantverk bevaras och traditioner överförs och lever vidare.
Nyckelharpans nätverk skapar möjligheter för människor att mötas och få utlopp för olika former av kreativitet, både fysiskt och intellektuellt och är öppet för alla oavsett ålder, kön, politisk tillhörighet och religion. Eric Sahlström Institutets kurser, längre utbildningar och seminarier uppmuntrar och möjliggör möten mellan studenter och erfarna byggare, musiker och forskare. Det ökar känslan av gemenskap över generationsgränser. Eric Sahlström Institutets holistiska synsätt på sitt uppdrag gör det relevant för FN:s hållbarhetsmål 3, 4, 5, 16 och 17.

”Samtidigt som ett äldre instrument har bevarats har det skett ett innovativt nyskapande som resulterat i den moderna nyckelharpan och flera nya instrumenttyper.”

Ur ansökan till Unesco

Frågor och svar

Vad är Nyckelharpans nätverk?
Nyckelharpas nätverk är ett informellt och icke-hierarkiskt inkluderande nätverk, en gemenskap eller en community om man så vill, som består av alla utövare: musiker, instrumentbyggare, folkdansare, folkmusikorganisationer och institutioner, skolor, forskare, producenter och arrangörer. Nätverket är ett särskilt gott metodiskt exempel på hur ett udda, marginellt och nästan utdött fenomen kan återuppstå och bli synligt genom framgångsrikt samarbete. Eric Sahlström Institutet i Tobo är nätverkets centrala nod och samlar utövare nationellt och internationella, amatörer såväl som professionella.

Vad är Nyckelharpans nätverks mål?
Målet är att att bevara och utveckla nyckelharpans tradition för framtiden. Arbetet syftar till att skapa förutsättningar för nästa generation spelare och byggare att fortsätta. En avgörande förutsättning för nyckelharpans långsiktiga överlevnad är en ständig anpassning av instrumentet till den föränderliga musikaliska miljön. Utrymmet för kontinuerlig förbättring styrs av devisen: ”Oavsett hur bra det är, kan det alltid bli bättre”.

Finns det speciella musikfestivaler för nyckelharpan?
På regional nivå stöder Eric Sahlström Institutet tre årligen återkommande svenska folkmusikfestivaler, som lockar besökare från hela världen:

Eric Sahlströms Spelmansstämma i Vendel
Oktoberstämman på Uppsala Konsert & Kongress.
Gille- & Nyckelharpsstämman i Österbybruk. På festivalen i Österbybruk ges möjlighet för byggare att visa upp sina instrument och låta dem granskas och bedömas av en kompetent kommitté, vilket resulterar i urvalet av en ”best in show””.

Kan man bli världsmästare i att spela nyckelharpa?
Från 1990-talet och framåt har ett antal världsmästerskap i nyckelharpaspel hållits i Österbybruk och på andra platser. Magnus Holmström, verksamhetschef på Eric Sahlström Institutet, innehar tre världsmästartitlar.

Kan ni rekommendera någon bra bok om nyckelharpan?
Absolut! Esbjörn Hogmarks ”Nyckelharpan – ett unikt svenskt kulturarv” publicerades 2020 och vägleder många byggare i och utanför Sverige att skapa högkvalitativa instrument.

Länk till Unescos register över goda metodiska exempel: Browse the Lists of Intangible Cultural Heritage and the Register of good safeguarding practices – intangible heritage – Culture Sector – UNESCO

Vill du veta mer om ansökan och hur processen gått till?

Här hittar du mer information: (Uppdateras snart).